Om att jävla Juli är härlig sommar och om varför det skall vara så svårt att få en egen skottkärra?

Om att ge utan att behöva ta. Om att svenska jordgubbar är dyrare är Columbianska bananer. Om att det inte finns en vanlig Ica butik längre, där kundvagnarna inte har kedjelås. Om att få uppskattar det stora i det lilla. Om varför vardagen i samhället mäter allt i kronor och ören. Om att det kostar pengar att få byta om vid kommunens allmänna badplats som är öppen "för alla". Och att man måste ha en mobiltelefon för att sms.a sig till att dörren öppnas. Om varför grannen högt ber någon i familjen dra åt helvete. Om varför trettonåriga flickor är mer uppspacklade än vuxna som skall gå på fest. Om varför man skall behöva fundera över om plastdjur är för töntiga för en fyraåring att leka med. Om varför det inte sitter några barn i sandlådorna. Om varför unga inte har respekt för vuxna. Kanske inte konstigt, få vuxna bryr sig idag om annat än sig själva. Om varför vi helhjärtat köper konceptet "matkasse". Om varför det nästan inte finns några grusvägar kvar. Kan vi fridlysa såna? Om varför jag känner att jag skulle vilja göra som lilla Irma och skrika HJÄLP! HJÄLP mig bort från den här jävla gatan. Om varför jag helst vill sitta lite på "min klippa" varje dag för att inte tappa kontakten med mig själv och det "vanliga". Om att våga lyfta huvudet och stanna kvar i sig själv och tack nej till allt som erbjuds utan att behöva fundera på om man håller på att bli psyksjuk för att man inte pallar trycket från samhället. Om att våga se det stora i det lilla och att ge utan att behöva ta. Jag vill köra på en liten grusväg när jag skall hem till de mina. Jag vill ha en egen skottkärra och som mamma sa "Sofia, du skulle ha en egen lite trapp att sitta och dricka kaffe på." Och om varför mamma alltid får rätt i slutändan...