En ödmjuk påminnelse i sommarnatten...

Det är efter midnatt nu, klockan är ett. Den svala nattluften sveper skönt in genom öppningen vid balkongdörren. Fötterna känns nästan lite kalla, jag dricker mitt nattkaffe. Barnen sover och det är alldeles tyst. Den här lugna stunden har blivit senare med tiden iom att barnen blivit äldre. När de var små somnade de vid halvåtta om kvällarna. Nu är det sommarlov och de har ändrat dygnsrytm, precis som jag som har semester. Min granne och gamla kollega Jeanette var här ikväll med sin dotter Louise. Vi hade lite knytis och grillade lite kött. Sen åt vi kaka med vispgrädde och bär som Linnéa och jag plockat i skogen idag. Nu är jag trött, trött, trött men tror ändå inte jag kommer kunna sova. Jag har tänkt mycket sista dagarna på hur det är med allt och alla människor. Hjärnan går lite på hög varv. Jag skulle vilja förändra så mycket i vardagen som jag inte rår över. På torsdag börjar jag jobba igen och jag vill inte. Även om jag är glad över mitt jobb så känns det som jag bara vill ha lugn och ro. Jag har ett lyckligt liv, friska barn, en älskvärd pojkvän och många fina vänner. Jag kan nästan känna mig oförskämd som har mage att jämra mig lite. Tanken slår mig när jag skriver, om vad det nu var prästen sa, på en sinnesro gudstjänst för många år sen. Då när Linnéa var nyfödd liten bebis. Jag var där med min mamma och moster. På den tiden hade Svenska kyrkan precis börjat med den här typen av gudstjänster i Gävle och många fler började då komma för att lyssna till kloka "vanliga" ord. Jag tror många idag behöver tillåtelse att inte vara så duktiga och självständiga. Vi får faktiskt be varandra om hjälp och låta oss bli hjälpta ibland när vi inte räcker till. Nästan som om vi behöver lov av någon för att förlåta oss själva. Och det är som om, att vi när vi är som svagast skall kämpa på som mest och då glömmer just de kloka orden som prästen sa "Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden." Så därför påminner jag Er alla om det inatt, om att försöka lyssna till orden ovan och att vara lite snällare mot Er själva. God natt och sov så gott! Kram