I all enkelhet

Vi åt soppa igår. Köp två pkt Kelda mild tomatsoppa, riv i en vitlöksklyfta och häll i 2.5 dl matlagningsgrädde, värm. Tina och skala en påse räkor, strimla paprika och sockerärtor. Lägg upp i skålar och häll över soppan och ät med bröd till. Vi hade mysigt, Stefan och Benjamin premiär eldade i öppnaspisen. Sen luktade det som i Undersvik här hemma. I Undersvik hade vi sommarstuga när jag var barn, det luktade alltid så gott när de vuxna gjorde upp en brasa som sprakade och värmde. Ljudet från brasan igår var också lugnande och minde om barndom. Kram kram

Gör varje ny dag till den bästa...

Mm, det är fredag och det firar vi med ett besök hos frissan för att sen gå och jobba kväll. Är det nu man skall leva efter att livet inte är så mkt mer än jobb, äta och sova? Bara att köra, hmm... Hur som helst, igår kväll gjorde vi parisare på falukorv. Det var gott, blev lite väl kladdiga kanske. Hade köpt en form att steka äggen i som faktiskt fungerade, inget rann ut runt omkring. Blev små hjärtformade ägg, för att få höjd behövdes två ägg i formen. Ett tips är att låta de gå klart i ugnen, de tog nämligen en stund att få "ytan" att stelna. Hoppas Ni får en fin helg, passa på att göra ingenting. Kram kram Kent – Passagerare

Om tro, finna ro och bryta mönster...

Mm, hur är det med det där som nästan alla alldagligt pratar om egentligen? Lite varstans kan man läsa om att finna inre ro, om att tro på sitt eget jag och att skapa en vardag med bra rutiner. Att börja ett nytt liv med träning och kost som får oss att må bra osv... Men hur vore det om människan började våga se vardagen precis så som den är istället och leva i den just så? Inte många som vågar se det okomplicerade och enkla med att livet i princip egentligen bara går ut på att sova, jobba, äta och ev hinna umgås med några vänner där emellan ibland. Det är kanske inte svårare än så, om vi får vara friska både psykiskt och fysiskt förstås... Om människan nu kunde nöja sig med att finna ro i det enkla och inte hitta på så mycket avancerade omvägar för att undvika verklighetens "tråkiga vardag", då kanske vi skulle hinna med att tro på oss själva lite grann där emellan också. Tänk vad annorlunda mycket skulle se ut om inte människan var så "ovanpå". Man är nästan annorlunda om man svarar "vanligt" på en fråga eller kommentar...  Många av oss tar på oss "roller" vi egentligen inte behöver bära. Mönster som sen kan vara svåra att bryta. Tänk tex på de som mobbar andra, de har ju en roll. Vad trötta och misslyckade de troligtvis känner sig den stund då de får tid till att sitta ner och inte behöver "axla" sin påklädda roll. Jag är själv expert på att hitta på egna små tankar om vad jag tror att andra vill att jag skall göra. Visst låter det konstigt att det skall vara svårt att bara vara? Men försöka duger och jag skall öva lite varje dag. Så otäckt skall det väl ändå inte behöva vara, dessutom har jag ju någon jag tycker väldigt mycket om att stötta mig på. Gud vad trött jag är, det har varit en jobbig sommar tycker jag. Men nu är det iaf höst och mörkt om kvällarna. Imorgon skall vi hyra film och jag skall äta fruktsallad. Stefan vill ha glass. Jag skall tända alla ljus vi har och somna i soffan som ett barn när filmen är slut. Fick precis ett mms från min omtänksamma chef. Från Idre, en plats som varit kraftkällan i mitt liv sen jag var ett litet barn. Lite lustigt faktiskt att hon skickade det precis nu när jag skriver att jag är trött. Men hon är sån Mona, lite som en trollgumma. Titta vilken fin bild jag fick från skogen i Idre. Sen ville jag visa ett kort på mig och Stefan som jag mår bra av. Lite töntigt va? Mm, men jag är lite modig jag och övar på att göra sånt jag vill... Troligtvis därför jag uppskattar personligheter som Ernst och Gunavld. De är exempel på personligheter som bara är som de är rakt upp och ner på någotvis...  Kram

Småland i repris...

Ja, vi tog bilen igen och styrde mot kusten och Påskallavik i Småland igen. Här hos Stefans syster m familj har vi det bra. Sofie har precis varit snäll och klippt håret på mig, Linnéa och Benjamin. Nu skall vi fixa lite inför i kväll då vi skall ha kräftskiva. Åh, jag skall njuta! Blir nog inte kräftor igen förrrän till nästa sommar.

Lördag morgon och kaffet smakar gott...

Det har blivit sådär kallt i luften om mornarna så det inte längre räcker med linne. Imorse åkte både mysbyxor och huvtröja på. Nyvaken, spillde jag naturligtvis ut halva kaffet över mig! Så nu sitter jag ändå här och småfryser... Men kaffet smakar gott i alla fall. Veckan har bestått av arbete. Har varit tre dagar på mitt gamla jobb. Ett kärt och tryggt återseende. Skall vara där några gånger i månaden framöver. Idag väntar mitt vanliga jobb. Där har jag börjat inskolning av en ny tjänst som jag skall ha på femtioprocent på sidan av min vanliga. Får vi se hur det går... Det är en del jobb nu. Men jag måste ju fylla tiden med något nu när Calle och Linnéa börjat skolan hos sin pappa och bara bor hos mig varannan helg. Blev som ett tomt hål på någotvis. Vet inte vad jag skall göra med all tid riktigt. Stefan och jag har börjat cykla mountainbike i skogen, det är roligt. Så vill Ni se på lårkakor får Ni fråga efter mig. Nu skall jag göra några smörgåsar att ta med till jobbet, på "köpebröd". Gott med det ibland när man ätit hembakt en längre tid. Kram kram

Tacka vet jag pappersinsamlingen!

Och hon grät något så otroligt flickebarnet. Eller barn och barn, hon var nog sexton år iaf… Men i förhållande till mig var hon ung. Jag stannade till vid henne där hon satt på trottoarkanten och frågade om hon behövde hjälp eller om hon ”bara” var ledsen. Då tog hon min hand och grät ännu mer, hon nästan skrek. Det skar i bröstet på mig och jag tröstade henne lite innan jag gick vidare mot containern med min pappersinsamling. Och aldrig någonsin har jag nog känt mig så glad över att få göra något så vardagligt som att slänga papperssopor i en grön container. Inte gråta. Inte sitta ensam och vara ledsen. Inte vara oviss och ha allt framför mig med allt vad livet bjuder av gällande sorg och knöliga vägar. Det är skönt att blivit lite äldre och ha det där jobbiga i ryggsäcken istället. Man lär ju sig med tiden att inte trampa snett så ofta.  Utan istället rätt och vissa dagar tom rätt ut i svamp och blåbärsskogen. Det gjorde jag en stund idag. Kram kram