Vart tog den lugna lilla människan vägen...?

Ingen som vet, ingen som vet... Ja, vart är lugnet hos folk? Nästan varenda människa är stressad, arg, äter konstiga dieter, rör sig för lite, klagar o gnäller. Män nuförtiden, många av dom ser ut o beter sig som små kärringar o tjejerna blir å andra sidan manligare på någotvis... Konstigt... Är man tyst undrar folk om man mår dåligt men jag kanske bara inte hade något att säga. Vad är så farligt? Det är ett evigt tyckande, analyserande, projekt hit o projekt dit men man vet ju att det blir ju ändå ingen ändring på det viktiga. För det är ingen som vågar ta ett beslut o stå för det, för då kan man ju vara olojal mot företaget o då ska man straffas eller åläggas replimander. För det är vi duktiga på idag... att straffa varandra. Inte ge beröm o unna för då kan ju någon annan framstå som bättre o få bättre möjligheter osv... Ja, ja vart den lugna, trygga, framförallt tysta människan som ändå kan handla o stå upp tog vägen vet jag inte. Finns nog bara en idag om jag tänker efter som stämmer in på det o det är Honda som Stefan o jag brukar hälsa på. Han är tyst, lugn o trygg o vad jag vet sen vi jobbade ihop kunde han både skoja, vara snäll o stå upp när det stormade till. Men så bor han i skogen också med sin rara, roliga, tokiga fru som lagar den godaste kantarellsås jag ätit genom tiderna. Nä, nu längtar jag efter lite vettiga människor inom den del jag jobbar i alla fall o i samma stund jag skriver drar jag mig lite för då ska man väl få skit för det också... :) Pressade hur som helst jucie på apelsinerna som nästan var på gränsen till för mogna.