Om tro, finna ro och bryta mönster...

Mm, hur är det med det där som nästan alla alldagligt pratar om egentligen? Lite varstans kan man läsa om att finna inre ro, om att tro på sitt eget jag och att skapa en vardag med bra rutiner. Att börja ett nytt liv med träning och kost som får oss att må bra osv... Men hur vore det om människan började våga se vardagen precis så som den är istället och leva i den just så? Inte många som vågar se det okomplicerade och enkla med att livet i princip egentligen bara går ut på att sova, jobba, äta och ev hinna umgås med några vänner där emellan ibland. Det är kanske inte svårare än så, om vi får vara friska både psykiskt och fysiskt förstås... Om människan nu kunde nöja sig med att finna ro i det enkla och inte hitta på så mycket avancerade omvägar för att undvika verklighetens "tråkiga vardag", då kanske vi skulle hinna med att tro på oss själva lite grann där emellan också. Tänk vad annorlunda mycket skulle se ut om inte människan var så "ovanpå". Man är nästan annorlunda om man svarar "vanligt" på en fråga eller kommentar...  Många av oss tar på oss "roller" vi egentligen inte behöver bära. Mönster som sen kan vara svåra att bryta. Tänk tex på de som mobbar andra, de har ju en roll. Vad trötta och misslyckade de troligtvis känner sig den stund då de får tid till att sitta ner och inte behöver "axla" sin påklädda roll. Jag är själv expert på att hitta på egna små tankar om vad jag tror att andra vill att jag skall göra. Visst låter det konstigt att det skall vara svårt att bara vara? Men försöka duger och jag skall öva lite varje dag. Så otäckt skall det väl ändå inte behöva vara, dessutom har jag ju någon jag tycker väldigt mycket om att stötta mig på. Gud vad trött jag är, det har varit en jobbig sommar tycker jag. Men nu är det iaf höst och mörkt om kvällarna. Imorgon skall vi hyra film och jag skall äta fruktsallad. Stefan vill ha glass. Jag skall tända alla ljus vi har och somna i soffan som ett barn när filmen är slut. Fick precis ett mms från min omtänksamma chef. Från Idre, en plats som varit kraftkällan i mitt liv sen jag var ett litet barn. Lite lustigt faktiskt att hon skickade det precis nu när jag skriver att jag är trött. Men hon är sån Mona, lite som en trollgumma. Titta vilken fin bild jag fick från skogen i Idre. Sen ville jag visa ett kort på mig och Stefan som jag mår bra av. Lite töntigt va? Mm, men jag är lite modig jag och övar på att göra sånt jag vill... Troligtvis därför jag uppskattar personligheter som Ernst och Gunavld. De är exempel på personligheter som bara är som de är rakt upp och ner på någotvis...  Kram