Ett av barnens marsvin har dött. Med ett barn mot varje arm berättar jag det för dem i soffan innan läggdags. Där satt vi sen lutade mot varandra och grät tillsammans. Alla våra tårar kändes det som. Sov gott Gnagis.
Gnagis
Vi tände ett ljus för vår fina vän.
Linnéa skrev så fint på sin whiteboard.
Usch vad jobbigt det är när älskade familjemedlemmar dör. Men på ett sätt tror jag att det är bra att redan som barn förstå att livet även handlar om sorg ibland och att det är okej att vara ledsen och gråta. Och att man faktiskt efter en tid mår bättre igen. Livet tar inte slut.
SvaraRaderaKram
Det tror jag med. Kram vännen
SvaraRadera