Och häxa också. Visst? Det sa Benjamin, precis fyllda fem år, konstaterande till mig idag när vi satt i sandlådan. Och ja, visst är jag det och är det mer än gärna. Jag brukar skoja med barnen om att jag har lite svart i mitt hår för att jag är en häxa, sen att barnen kallas trollungarna det har Ni ju hört. Hur som helst så blev jag glad inombords av att få höra de där orden. Sen blev han tyst igen och fortsatte göra sandkakor, fina sådana med rönnbär i. Många, många gjorde vi som vi visade Calle och Linnéa sen när de kom. För vi gick tillbaka dit då, till sandlådan, efter att mitt blodtryck varit upp på tvåhundraförtio och vänt efter att alla trollungarna återförenats i ett livat vroooaam. De är lite som med hundar som inte setts på länge, helt vilda innan de liksom hittar sina platser och bara är och myser som vanligt. Vi har haft en fin sandlådedag, med saft och bullar. Senare på kvällen åt vi pizza, tände ljus och bara myste. Jag bakade lite frallor, barnen tittade på barnkanalen, Stefan satt lite vid datorn och kollade blocket. Lugnet la sig som en mjuk skön ull omkring oss, alla mådde bra. Nu skall jag sova gott, hoppas Ni mår bra. God natt på Er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar