Twinkle, twinkle little star...

Ja, stjärnor i mörkret... Vi behöver dem. Vilken kall och mörk värld vi kan leva i. Kall och mörk mitt på blanka dan. Tragiska familjeöden. Barn som far illa. Föräldrar som bråkar. Som slår ihjäl varandra. Vuxna som mår dåligt. Vuxna som inte orkar finnas. Ungdomar som inte blir sedda. Som inte blir sedda och tillsagda när de gör fel. Gör fel, för att kanske bli just sedda. Vart är alla vuxna då? Har de gömt sig i mörkret  de lever i? I mörkret mitt på blanka dan? Vi behöver stjärnor som vägleder och ger ljus. Som vågar säga nej. Säga nej för att ge det ljusa plats. Stjärnor som lyser upp och skapar ordning. Stjärnor som skapar tro på framtiden. Tro på att det faktiskt går att leva i en ljus och vacker vardag. Stjärnor som föder tilltro till att gå upp på morgonen och få ungdomar idag att känna tillit till att det faktiskt går att leva ett liv med tilltro till nästa dag. Vuxna som ger trygghet. Vi vuxna behöver ta oss tid och mod att visa de yngre hur man gör. Genom att våga och orka säga nej. Nej, till det som är fel. Ta oss tid att finnas där. Ta oss tid att sträcka ut en hand när någon yngre går vilse. Visa rätt igen. Det är tyvärr inte alltid så idag. Flera gånger senaste dagarna har jag ställt mig själv frågan. Vart är alla vuxna?

Alfons med styrkesäcken...

Ja, hon har skrivit en ny Alfonsbok, Gunilla Bergström. Alfons med styrkesäcken. Jag blev glad som ett litet barn när jag såg den bland de andra böckerna på bokhandeln. Tänk vad mysigt om jag hade haft en liten att läsa Alfons för nu. Mina barn är för stora, men de kanske kommer minnas Alfons med samma glädje som jag gör nu, när de själva blir stora. Även om det troligtvis inte kommer ut ngn till Alfonsbok efter den här...

Här kan Ni provläsa lite ur den nya boken: smakprov

Nu är det ganska sent. Linnéa är hos sin kompis Josefin på tjejkväll. Calle och hans kompis Max sitter på Calles rum och spelar data. Max skall sova hos oss inatt. Jonas och jag sitter vid varsin dator. Tidigare ikväll har vi lagat älgfärspasta med trattkantareller. Jag bakade en Schweizisk äppelpaj till efterrätt. Den blev god. Efter maten tog vi en biltur. In till stan av alla ställen... Men Stockholm är vackert! Månen som är fullstor bakom en disklädd himmel, sken ner över det spegelblanka vattnet mellan holmarna. Nu smaskas det på popcorn och dricks lite rödvin. Lägger ut en bild på en kyrkoruin jag tog för ca en vecka sedan. Den ligger strax utanför Brottby och heter Össeby kyrkoruin. Det var nästan lite spöklik stämning då vi var där. Klockan var även då ganska sent, det var frost i gräset och alla höstlöv på marken frasade mot skorna. Alldeles intill ligger en ganska stor herrgårds liknande byggnad med en stor stenmur kring. Där klättrade jag naturligtvis upp för att kunna fota lite bättre. Varpå jag nästan rasade ner istället när en stor sten började ge vika... Jag kan vara löjligt lättskrämd för småsaker. Så med känslan av att gjort något busigt, sådär som när man var liten gick jag raskt till baka till bilen. Men, men lite löjlig är jag gärna. Hellre det än präktig tant, det vill jag aldrig bli. Hoppas Ni har en fin lördags kväll. Kram på Er!

Vårt dagliga bröd giv oss idag...

Vissa dagar bjuder på lite mer än andra. Idag var en sån dag, nästan som om Gud själv fanns mitt ibland oss!

Vi har ätit sopplunch och fikat på Rosendal, Niina och jag. Tittat på höstblommor, vackra ny skördade grönsaker, honung mm... Pratat och pratat om allt mellan himmel och jord. Skrattat och nästan satt kaffet i halsen. Sen att jag fick för mig att nästan kasta ut mitt över axeln är en annan historia...

I butiken, som var fylld till bredden med godsaker och hantverk fanns bla äpplemarmelad med kardemumma.

Jag hade många fler bilder att visa från idag, men de vänder sig upp och ner och krånglar när de skall ut här. De vill helt enkelt inte. Så jag får väl säga slut för idag och trevlig helg på Er!