Mmm, jag läser faktiskt tidningen. Inte varje morgon men på helgerna... Den här gången var det SVD som hade erbjudande på nästan gratis tidning. Har sett ikapp nästan alla avsnitt av "Sommar med Ernst" och nu springer jag bara sista biten till t-banan. Visserligen med mobilen i handen ständigt tittandes efter hur många minuter det är kvar tills tåget går... Men jag är en bit påväg. Vägrar ge upp. Det är något med att lova sig själv saker. Hatar känslan av att ha misslyckats med mål jag byggt upp inombords. Att förlora mot sig själv är som att hälla ut färsk ny mjölk i slasken. Onödigt. Det som är svårt däremot är att sätta upp lagom höga mål tycker jag. Om det nu kan vara svårt att lova sig själv att läsa morgontidningen på helgerna, att se på ett visst TV program eller att inte springa till perrongen. Hur svårt blir det inte då att lyckas med större mål i livet? Undrar om inte vi människor är ganska hårda mot oss själva? Igår tog jag ett foto med mobilen av mina skor. Jag hade tagit av mig dem vid kajkanten vid Skanssundet i em solen. De stod där så fint och glimmade ikapp bredvid vattnet. Så blev jag lite filosof, som ofta händer och tänkte på ordspråket om att inte döma ngn förrän man gått minst en mil i dennes mockasiner. Men mina egna skor då? Skulle jag egentligen tänka så när jag snörade på mig dem igen. Att fundera över vad sina egna "skor" får bära... Kanske är det bättre att erkänna för sig själv att man är en "loser" ibland. Att göra som Alfons och lägga sig ner och säga till sig själv att jag vill inte slåss. Jag tycker inte om det. Kanske då först, lyckas man... Nu är det en ny dag och jag tänker "Godmorgon Sverige", "Godmorgon Sofia". Lördagsgodiset finns kvar sen igår kväll. Vinet och filmen vi hyrde likaså. Jag somnade som ett barn i soffan efter att ha lyckats äta upp en toast med räkor. Jag gjorde en "Alfons". Sömnen vann och jag ville inte slåss. Jag är ju inte sån egentligen... Jag gillar ju inte att slåss.
Psst.. Jag hittade kantareller igår. Äntligen! Jag bara gick där utan förväntan. Och där stod de allihop och bara väntade på att få följa med hem. Dom blir nog goda till äggröran. Till sen frukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar