Och bundit fast dem i svansen...

Ja! Idag har jag träffat alla trollungarna på en och samma dag. Först Benjamin och sen Calle och Linnéa som ÄNTLIGEN har kommit hem och mellan landat... På torsdag åker de till Italien. Mm, de är beresta mina barn och självständiga. De kommer gå bra för dem i livet. Verkar inte stressa upp sig för något alls nu för tiden. Ikväll har de har tittat på en film, "Into the wild" som jag trodde de var för unga för att uppskatta men de satt som klistrade vid tv:n... Jag stod i köket och bakade frallor, så nu doftar det av nybakat både i Rissne och i Handen. Jag är nästan som en bakmaskin men jag tycker det är jätteroligt och så doftar det så hemtrevligt när det är klart. Tänk om man skulle ordinera patienter att baka frallor en gång om dagen istället för att skriva ut glädjepiller... Nu bakar inte jag för att bli glad, det är jag ändå men man hinner fundera lite när man står där och jag tänkte på just det idag, att trötta, ledsna människor kanske skulle bli lite gladare om de fick baka lite goda frallor som de åt till kaffet sen... Ja det är synd om människan och jag, jag är lite knasig men jag är sån. Lägger ut några bilder från idag, bl.a. två som Benjamin tagit utan att ja märkte det. Bra fotat för att vara fyra år. Jag ser ut att säga ngt viktigt till Stefan som mest verkar intresserad av havregrynsgröten :) Nä, nu skall jag sova. Imorgon väntar jobb hela långa dagen. Sov gott! Kram kram

Ikväll har vi bakat pizza...

Mm, vad gott det var. Stefan hade gjort iordning alla ingrdienser och degen, så det var bara kvar att göra en tomatsås och baka ut bottnarna när jag kom hem från jobbet. Har egentligen ledig helg men det saknades folk så jag jobbade extra. Hua, vad jag ångrade det imorse när klockan ringde vid fem. Men nu är det gjort och lite extra tillskott i kassan är ju aldrig fel. Skall spara ihop till ett par vandingskängor. Vill så gärna hinna upp till fjällen och vandra lite innan snön lägger sig. Ja, det står inte på förrän den är här, vintern. Men nu njuter vi av juli först. Sista dagen idag, sen knackar augusti på. Hoppas Ni har haft en fin lördagskväll! Kram

Fjöl av eller Skönheten gråter i odjurets famn...

Välj själva men att inte vara på språng utan våga stanna i sitt eget jag, tillåta sig vila och bli stark där utan att söka svar och fel i allt runtomkring... Ja, det är det nog inte så många som vågar. Blir livrädd själv varje morgon jag ser mig själv i spegeln... Här doftar det från ugnen av havrefrallor med krossat linfrö. Vi har lagat mkt god mat sista dagarna, bla hemgjorda tunnbrödsrullar med egen gjort tunnbröd, musslor med pasta mm...

Nu snusar och sover grabbarna grus i rummet intill. Calle och Linnéa är med sin pappa på semester. Saknar dem som tusan! Men de är bättre att de är under uppsikt än att de springer vind för våg när jag ändå jobbar. Jag gick av natt i morse och sov så gott på dan, därav det sena nattbaket. De här frallorna är riktiga höjdare:

5 dl kallt vatten

25 g jäst

3 dl havregryn

1 dl krossat linfrö

2 tsk salt

2 msk olja (oliv)

7-9 dl vetemjöl

Rör ut jästen i kalla vattnet, tillsätt allt annat utom vetemjölet. Låt dra ca 15 min. Rör ner vetemjölet och arbeta ihop en smidig deg. Jäs i 1 h. Knåda degen lätt, forma två rullar. Skär i ca 8 bitar, lägg upp på plåt utan att forma bitarna. Jäs 30 min till. Grädda i nedre delen i 225 grader varm ugn ca 15 min. Klart!

Nu har jag hunnit ta ut frallorna ur ugnen och borstat tänderna. Nu skall jag tränga mig ner i sängen hos älsklingelung "Ernst Gunvald Stenmark Karlsson" och Lill Troll som kvittrat som en glad liten fågel hela kvällen. Sov gott Ni med. Hoppas Ni mår lika bra som jag gör. Underbara Juli är bra härlig ändå! Kram

En ödmjuk påminnelse i sommarnatten...

Det är efter midnatt nu, klockan är ett. Den svala nattluften sveper skönt in genom öppningen vid balkongdörren. Fötterna känns nästan lite kalla, jag dricker mitt nattkaffe. Barnen sover och det är alldeles tyst. Den här lugna stunden har blivit senare med tiden iom att barnen blivit äldre. När de var små somnade de vid halvåtta om kvällarna. Nu är det sommarlov och de har ändrat dygnsrytm, precis som jag som har semester. Min granne och gamla kollega Jeanette var här ikväll med sin dotter Louise. Vi hade lite knytis och grillade lite kött. Sen åt vi kaka med vispgrädde och bär som Linnéa och jag plockat i skogen idag. Nu är jag trött, trött, trött men tror ändå inte jag kommer kunna sova. Jag har tänkt mycket sista dagarna på hur det är med allt och alla människor. Hjärnan går lite på hög varv. Jag skulle vilja förändra så mycket i vardagen som jag inte rår över. På torsdag börjar jag jobba igen och jag vill inte. Även om jag är glad över mitt jobb så känns det som jag bara vill ha lugn och ro. Jag har ett lyckligt liv, friska barn, en älskvärd pojkvän och många fina vänner. Jag kan nästan känna mig oförskämd som har mage att jämra mig lite. Tanken slår mig när jag skriver, om vad det nu var prästen sa, på en sinnesro gudstjänst för många år sen. Då när Linnéa var nyfödd liten bebis. Jag var där med min mamma och moster. På den tiden hade Svenska kyrkan precis börjat med den här typen av gudstjänster i Gävle och många fler började då komma för att lyssna till kloka "vanliga" ord. Jag tror många idag behöver tillåtelse att inte vara så duktiga och självständiga. Vi får faktiskt be varandra om hjälp och låta oss bli hjälpta ibland när vi inte räcker till. Nästan som om vi behöver lov av någon för att förlåta oss själva. Och det är som om, att vi när vi är som svagast skall kämpa på som mest och då glömmer just de kloka orden som prästen sa "Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden." Så därför påminner jag Er alla om det inatt, om att försöka lyssna till orden ovan och att vara lite snällare mot Er själva. God natt och sov så gott! Kram

Min kära dotter Linnéa gästbloggar. Hon har fotat sin nyvakna mamma och skrivit själv.

Igår kom vår granne Jeanette och hälsade på. Det var roligt vi åt sallad med tonfisk och ägg. Till efterrätt åt vi hemgjord glass med jordgubbar. Idag ska jag och mamma vara hund vakt åt Jeanettes hund . Mamma och jag ladde med en smörgås innan mamma skulle springa och vi skulle gå ut med hunden. Kram Linnéa

Om att jävla Juli är härlig sommar och om varför det skall vara så svårt att få en egen skottkärra?

Om att ge utan att behöva ta. Om att svenska jordgubbar är dyrare är Columbianska bananer. Om att det inte finns en vanlig Ica butik längre, där kundvagnarna inte har kedjelås. Om att få uppskattar det stora i det lilla. Om varför vardagen i samhället mäter allt i kronor och ören. Om att det kostar pengar att få byta om vid kommunens allmänna badplats som är öppen "för alla". Och att man måste ha en mobiltelefon för att sms.a sig till att dörren öppnas. Om varför grannen högt ber någon i familjen dra åt helvete. Om varför trettonåriga flickor är mer uppspacklade än vuxna som skall gå på fest. Om varför man skall behöva fundera över om plastdjur är för töntiga för en fyraåring att leka med. Om varför det inte sitter några barn i sandlådorna. Om varför unga inte har respekt för vuxna. Kanske inte konstigt, få vuxna bryr sig idag om annat än sig själva. Om varför vi helhjärtat köper konceptet "matkasse". Om varför det nästan inte finns några grusvägar kvar. Kan vi fridlysa såna? Om varför jag känner att jag skulle vilja göra som lilla Irma och skrika HJÄLP! HJÄLP mig bort från den här jävla gatan. Om varför jag helst vill sitta lite på "min klippa" varje dag för att inte tappa kontakten med mig själv och det "vanliga". Om att våga lyfta huvudet och stanna kvar i sig själv och tack nej till allt som erbjuds utan att behöva fundera på om man håller på att bli psyksjuk för att man inte pallar trycket från samhället. Om att våga se det stora i det lilla och att ge utan att behöva ta. Jag vill köra på en liten grusväg när jag skall hem till de mina. Jag vill ha en egen skottkärra och som mamma sa "Sofia, du skulle ha en egen lite trapp att sitta och dricka kaffe på." Och om varför mamma alltid får rätt i slutändan...